"Har precis sett Måns Månssons film "Hassel - privatspanarna" och är helt tagen. Inte en film som tar den svenska deckarfilmtronem från "Mannen på taket". Förmodligen en film som alla som plöjer Beck/Wallander/Johan Falk/Whatever kommer stänga av efter tio minuter. Kanske är det inte ens en "bra" film. Men jävlar vad den väcker tankar. Om åldrande män, ensamhet, meningen med livet, att snöa in sig på snäva saker in absurdum osv. Och Lars-Erik Berenett är bättre än någonsin som en pensionerad Roland Hassel - helt out of touch med nutiden."
Så statusuppdaterade jag på facebook i december efter att ha sett "Hassel - Privatspanarna" och omdömet står sig efter en andra titt. Det är en långsam lååååååångsaaaaaam film, grå och dyster. På ytan handlar den om Palmemordet, men det fungerar bara som en kuliss. Det här handlar om verkligheten. Den grå vardagen när man inte längre har en meningsfull tillvaro och desperat försöker hitta någon mening.
Nej, en sak stämmer inte med min facebookstatus. Det här är en riktigt bra film. Tro bara inte att det är en polisfilm.
Betyg: 7 av 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar