Waking Mars

Det finns ord som får mig att släppa all form av kritiskt tänkande. Metroidvania är ett sånt ord. Jag älskar genren. När flera recensioner beskrev Waking Mars som ”det mest nyskapande metroidvaniaspelet på år och dar” blev mina förväntningar orimligt höga och besvikelsen nästan lika stor. För visst är det ett nyskapande metroidvaniaspel. Problemet är bara att det inte är så bra.

Spelet handlar om att utforska enorma grottsystem på planeten Mars. Detta görs med hjälp av ett jetpack och styrningen funkar på sin höjd hyfsat. För att ta sig vidare måste man utnyttja ekologin på Mars. Sporer ska planteras och kombineras för att föröka sig vilket leder till olika effekter. I början känns det nytt och fräscht med ett våldsbefriat, utforskande plattformsspel innan man inser en massa saker. Dels luras kartan och det är mycket mer linjärt än man först tror. Sen är utforskandet ytterst begränsat – i själva verket är Waking Mars inget mer än ett antal pussel som man ska lösa. Och eftersom kontrollen blir ännu sämre när man ska plantera diverse sporer känns det lite bortslängt.

Ett plus dock för att det är stämningsfyllt. Grafiken är trivsam och musiken hörlursvänlig. Men slutbetyget blir ändå en besvikelse. Jag vill tillägga att jag inte har testat multiplayerdelen.

Betyg 4 av 10